dyveronika
Veronica scutellata
Mer information om arten

Dyveronika växer ofta på kalkgyttjan i periodvis översvämmade alvarvätar, ofta tillsammans med dikesveronika V. catenata. Grävda vattenhål och bevattningsdammar, diken och skogskärr är ställen där den också kan påträffas. På östra Ölands sjömarker föredrar den att växa mellan tuvorna i betade, friska–våta ängsmarker.

Utbredningen är jämnt fördelad över hela Öland. Dyveronika är vanlig på Stora Alvaret i vätar och kanten av alvarträsk. I Mittlandet växer den främst i kärrkanter. Arten har stabila förekomster på Öland.

Dyveronika finns i två varieteter, kal dyveronika var. scutellata och hårig dyveronika var. villosa; de har endast vid några tillfällen urskilts under inventeringen men båda förekommer på Öland.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 4 juni 1741 då dyveronika är en av de växter han antecknar från Torslunda ängar som han "hastigt lupo igenom" (Linnæus 1745). För att idag se arten i fråga nära Färjestaden får man ta sig till alvaret strax söder om Station Linné. Tidigt belagd Torslunda: Thorslunda på alvaren F. Ahlberg 1860 (OHN).

Utbredning

Funnen i 76 rutor = 80 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Egby och Bredsättra).
Sterner 1938 allmän = 31 socknar.

Förändring: Oförändrad ± 0

karta