Grodtåg växer på saltpåverkad, fuktig mark utmed havet och ses på sandstränder, vid sötvattensutflöde på havsstranden samt på låglänta, välbetade och gyttjiga stränder. Sällsynt är den funnen där kalkstenshällar går ut och möter havet där grodtåg växer i de glesbevuxna sprickorna i hällen. I Sterners liggare finns fynd från alvarvätar i Runsten, Sandby, Stenåsa, Kastlösa och S. Möckleby sn, något som betvivlas av Åke Lundqvist i Sterner (1986) eftersom belägg saknas. Under inventeringen har grodtåg hittats i ett par alvarvätar (se nedan) så det verkar som Rikard Sterner hade rätt!

Grodtåg har spridda förekomster främst utmed östra kusten som erbjuder många lämpliga miljöer. Stränderna på västra sidan är ofta alltför steniga och exponerade för växten; från västra kusten finns därför endast ett par fynduppgifter. Grodtåg förefaller ha minskat sedan Sterner (1938) men kan delvis vara förbisedd. En annan förklaring är att den nedersta delen av sjömarken, alldeles utmed havet, ofta stängslas bort från betesdjuren vilket gör att strandlinjen växer igen. Övergödningen av havet gör dessutom att driftvallar med ruttnande, fintrådiga alger numera täcker många öländska stränder. Längs den västra kusten, från Räpplinge sn och söderut till Ventlinge, är gamla lokaler för grodtåg numera ofta obetade och igenväxta.

Gammal, bofast.