Uppländsk vallört är hybriden mellan fodervallört S. asperum och äkta vallört S. officinale. Genom sin förmåga att föröka sig vegetativt kan den bilda stora bestånd. Hybriden är fertil och sprids även med frön. Återkorsningar sker med föräldrarna vilket gör att utseendet varierar mellan olika förekomster. Växtplatserna betecknas oftast som ruderatmiljöer: jordhögar, trädgårdsutkast, stentippar och gamla sandtag. Påfallande ofta växer uppländsk vallört längs vägkanter, sällan i åkerrenar, betade torrängar och vid ett tillfälle på tippat kalkslam.

Uppländsk vallört har under de senaste 50 åren erövrat hela Öland. Endast fem lokaler hade noterats fram till år 1970. Expansionen har därefter varit exempellös. Idag är uppländsk vallört den i särklass vanligaste vallörten som noteras på Öland. Det förefaller som hybriden både är mer robust och livskraftig än sina föräldrar. Endast på regelrätt alvarmark saknas den. Jämfört med Sterner (1986) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen och kulturflykting, bofast.