Myskmalva är inhemsk i delar av Europa och har i Sverige länge odlats som trädgårds- och medicinalväxt. Den växer främst i vägkanter och ruderatmiljöer såsom jorddeponier, stenhögar, gamla sandtag och grävda bevattningsdammar. Myskmalva är även relativt vanlig i betade eller ohävdade torrängar, åkerkanter och ses ibland på klapperstensvallar utmed havet.

Myskmalva har expanderat under senare delen av 1900-talet men är fortfarande vanligast längs västra delen av Öland, främst nära de större tätorterna. På Stora Alvaret saknas den helt förutom vid några alvarbyar. Nära Gösslunda, Hulterstad sn, samlades den av Axel Vinge1885; under inventeringen är den noterad väster om byn i en buskig betesmark på alvaret. Till skillnad från släktingen rosenmalva har den lyckats etablera sig bättre på norra halvan av Öland där den redan noterades av Rikard Sterner på flera lokaler. Söder om Byxelkrok, Böda sn, växer den flerstädes på klapperstensvallar vid havet. Expansionen kommer troligen att fortsätta.

Kulturflykting, bofast.