Sandlök växer på solvarma ställen på torr, ofta kalkpåverkad och sandig–grusig mark. Den är vanlig på betade alvartorrängar och förekommer också i karster, grusalvar och på kalkstensplatåer med delvis jordfyllda sprickor. Sandlök ses även på sandgräshedar utmed havet, sandstränder och klapperstensvallar. Ruderatmiljöer såsom gamla sand- och grustag, jordtippar och stenhögar hyser också växten. Den förekommer även i vägkanter och är än idag traktvis ett vanligt ogräs i sandiga åkrar. Ibland växer sandlök halvskuggigt i skogsbryn, hässlen och slåtterängar.
Sandlök är en vanlig växt som är spridd över hela Öland utan några direkta utbredningsluckor. I den annars artfattiga barrskogen i Böda sn har växten slagit sig ner utmed skogsvägar. Efter den extremt varma och torra sommaren 2018 kunde man under följande säsong förundras över den stora mängden sandlök som dök upp överallt.
Sandlök var förr ett besvärligt ogräs i sandiga åkrar, något som beskrivs målande av Nyman (1868). "Sandlöken, i somliga trakter också känd under benämningen Åkerlök, har, isynnerhet i löken och lökknopparne, ganska stark både lukt och smak, nästan vidrigare än Hvitlökens. Då den, såsom icke sällan händer på sandiga åkrar, till större mängd växer bland råg, blir den icke blott besvärlig på åkern utan skämmer också säden emedan den skördas med denna, hvarvid lökknopparne till stort antal komma bland kornen och sedan malas med dem. Derigenom får både mjölet och brödet i somliga trakter af södra Skåne och södra Öland en så stark löksmak att det blir onjutbart för den dervid ovane."
Sandlök företräds på Öland av två varieteter: blek sandlök var. vineale och purpursandlök var. purpureum, mellanformer är vanliga. En majoritet av fynden utgörs av blek sandlök. Blek sandlök har rikligt med små, blekbruna groddknoppar; blommor saknas eller med få, ofta ljusröda blommor. Purpursandlök kännetecknas av mörkt purpurröda blommor med färre, stora och svartröda groddknoppar. Den liknar därigenom skogslök A. scorodoprasum men bladen är helt annorlunda.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Wahlenberg 14 juli 1821 under hans resa på Öland. "Resan fortsattes sedan söder ut. När jag fick se Borgbyskans gick jag dit upp, men fann der all marken så afbett att intet var till finnande; men då jag följde den höga Landtborgsbranten bredvid en rågåker söder åt så befanns Globularia vulgaris derstädes allmän, äfvensom Astragalus campestris och Allium vineale i myckenhet." (Wahlenberg 1821). De växter Wahlenberg noterar är bergsskrabba, fältvedel och sandlök. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden H. Nordenström 1872 (S).
Utbredning
Funnen i 91 rutor = 96 %; allestädes = 33 socknar (nyfynd Egby och Ventlinge).
Sterner 1938 allmän = 31 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0