Måbär är främst en skogsväxt som påträffas i ädellövskog, hässlen, bland- och tallskogar. Någon gång växer den även solöppet i åkerkanter, vägrenar och på steniga havsstränder. Ibland är den funnen i karster, stenbrott och på skrotstenhögar. Måbär odlas som häckväxt och en del förekomster härstammar från sådan odling.
Måbär är en växt som ökat på Öland och den är idag funnen betydligt längre söderut på Öland än kartan i Sterner (1938) visar. En del av denna ökning beror på att buskar spridits från odling. Liksom tidigare inventering visat är måbär främst funnen i Mittlandet, västra kustskogen men är också relativt frekvent på norra tredjedelen av ön. Förekomsterna i karst på Stora Alvaret var tidigare okända. Observera kartprickarna i Kalmarsund då måbär växte på ön S. och N. Kalvholmen (Sterner 1938); busken är återfunnen på S. Kalvholmen. Liksom förr är måbär ovanlig på det skogfattiga sydöstra Öland. Den förbuskningen som skett av landskapet har gynnat måbär. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).
Gammal och kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPGFIFTER. Först omnämnd av Linné 13 juni 1741 mellan Gaxa (nuvarande Hagaby) och kyrkan i Högby. "Ängen emellan kyrkan och Gaxa bar fram Viciam segetum, Ophryn majorem, måbär (Ribes), Frangulam." (Linnæus 1745). De växter som nämns förutom måbär är kråkvicker, tvåblad och brakved. De finns samtliga kvar i närområdet men brakved har i det utdikade landskapet förpassats österut till fuktiga lövskogar nära havet. Tidigt belagd Torslunda: Skogsby O. Sillén 1877 (OHN).
Utbredning
Funnen i 68 rutor = 72 %; allmän = 31 socknar (nyfynd Egby, Bredsättra, Mörbylånga, Hulterstad, Smedby, S. Möckleby, Gräsgård, Ventlinge och Ås).
Sterner 1938 funnen i 41 rutor = 43 %; spridd = 21 socknar; Sterner 1986 spridd = 22 socknar (nyfynd Resmo).
Förändring: Något ökande +
Lokaler
Sydlig utpostlokal:
Ås: strax norr om Karl X:e Gustafs mur, betad talldunge 623518 153980 UBA m.fl. 2019.
