Bolltistel härstammar från centrala Europa, från Frankrike och österut till de centrala delarna av Ryssland. Den var förr populär i odling men är numera ersatt av andra arter i släktet, främst blå bolltistel E. bannaticus. Bolltistel har en drygt 100-årig historia som förvildad på Öland. På främst norra Öland och utmed västra stenkusten är den på flera ställen naturaliserad på klapperstensvallar nära havet, i vägrenar och kalkgrus; den växer alltså i samma miljöer som blåeld Echium vulgare. Tillfälligt ses den i gamla stenbrott och grustag, steniga trädesåkrar samt på ruderatmark som jordhögar eller där trädgårdsavfall tippats.
Bolltistel är främst funnen i de nordliga socknarna Böda, Högby, Källa och Persnäs; områden där de första fynden gjordes. Några nytillkomna lokaler är mycket individrika som vägen ner till Äleklinta, Föra sn. Bolltistel har även etablerat sig på sydvästra Öland, ca 700 m norrut från Strandhagen NR, S. Möckleby sn. Där växer bolltistel på skiffergrusvallar vid havet, en miljö där den kan komma att expandera framöver. Sedan Sterner (1938) har ökningen varit tydlig och vi bedömer att expansionen ännu inte är avslutad. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en fortsatt svag ökning.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Böda: Torp G. Haglund 1919. Tidigt belagd Böda: Böda norr om Svartvik, i skogskanten vid landsvägen RS 1933 (S). Borgholm: Borgholms hamn H. Mohlin 1933 (S).
Utbredning
Funnen i 31 rutor = 33 %; spridd = 18 socknar (ej återfunnen N. Möckleby; nyfynd Föra, Alböke, Köping, Gärdslösa, Algutsrum, Torslunda, Vickleby, Kastlösa och Segerstad).
Sterner 1938 sällsynt = 2 socknar (6 lokaler); Sterner 1986 funnen i 18 rutor = 19 %; tämligen sällsynt = 10 socknar (nyfynd Källa, Persnäs, Räpplinge, Glömminge, N. Möckleby, Resmo, Smedby och S. Möckleby).
Förändring: S 38 ökande ++; S 86 något ökande +

