Kanadensiskt gullris härstammar från Nordamerika och har varit populär som trädgårdsväxt under främst 1900-talet; från odling har den sedan spridit sig ut i landskapet. På flera håll i vårt land bedöms den vara invasiv. Första fyndet gjordes så sent som 1981 på Öland men sedan dess har växten erövrat en stor del av ön.

Kanadensiskt gullris växer gärna på grusig och något näringsrik mark på tillfälliga lokaler som jordtippar och komposthögar. Men den ses även i vägrenar, åkerkanter, trädor, gamla sandtag, grusplaner, övergiven industrimark och betade hässlen, alla ställen där den kan bli långlivad. När Mörbylånga kommun grävde ner nya vattenledningar längs vägen till Bostorp, N. Möckleby sn, var arten snabbt på plats.

Kanadensiskt gullris är främst funnen nära de större tätorterna Borgholm, Färjestaden och Mörbylånga. För övrigt finns spridda fynd över ön. Stora Alvaret är ännu fritt från arten men den skulle kunna dyka upp på en del mindre skarpa alvartorrängar, särskilt efter att röjningar har skett. Växten kan bilda hybrider med gullris S. virgaurea, en växt som minskat på Öland och som skulle drabbas extra hårt av hybridisering. Kanadensiskt gullris bedöms som bofast i landskapet.

Kulturflykting, bofast.