kärrvial
Lathyrus palustris
Mer information om arten

Kärrvial växer på frisk–fuktig, något näringsrik och ofta svagt hävdad mark. Igenväxande fuktängar, diken och bäckar, betade agkärr, utdikad kärrmark, skogskärr, friska slåtterängar och kanten av bevattningsdammar är några växtmiljöer. Som ovanliga lokaler kan nämnas botten av ett fuktigt stenbrott och på en kalkstenshög nära en sprängd kanal.

Kärrvial är glest spridd på dagens Öland. Några få, rika lokaler finns som utmed Hornsjöns nordöstra strand och utloppet mot Ålkistan, Högby sn. Även vid Djurstad och Petgärde träsk (Föra och Löt sn), Hörninge mosse (Köping sn) och kanten av Amunds mosse (Långlöt sn) har kärrvial goda förekomster. Växten har länge haft en tydligt nedåtgående trend på Öland. Fortskridande dräneringar av landskapet genom utdikningar samt igenväxning av tidigare betade fuktängar och skogskärr har varit ogynnsamt för arten. Kärrvial gynnades kortsiktigt när hävden upphörde men har idag konkurrerats ut av mer högväxta grannar. I Småland och på Gotland växer arten även på fuktiga strandängar utmed havet men detta är inte noterat på Öland. Framtiden ter sig ganska dyster för kärrvial på Öland.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 3 juni 1741 i Kongsängen, Köping sn. Från denna fuktäng räknar Linné upp ett antal växter varav kärrvial är en av dem (Linnæus 1745). Kärrvial håller sig kvar i området och är under inventeringen noterad i ett fuktigt stenbrott vid Furuhäll. Tidigt belagd Algutsrum: J. P. Welander 1866 (LD).

Utbredning

Funnen i 31 rutor = 33 %; spridd = 21 socknar (ej återfunnen Egby, Bredsättra, Glömminge, Algutsrum, N. Möckleby, Vickleby, Resmo och Gräsgård).
Sterner 1938 tämligen allmän = 29 socknar "på södra Öland sällsynt" (Mörbylånga, Smedby, Segerstad och S. Möckleby 0).

Förändring: Minskande --

karta