Silverarv härstammar från Italien. Till Sverige har den kommit som trädgårdsväxt och smiter lätt ut i det fria. Det var förr vanligt att växten odlades på öländska kyrkogårdar. Silverarv är idag främst noterad i vägkanter och olika ruderatmiljöer: trädgårdsutkast, jordhögar och gamla sandtag. Den kan även växa i betade torrängar och på klapperstensvallar.

Silverarv växer främst på södra halvan av Öland och då mest längs västra sidan. På några lokaler har den längre kontinuitet. Söder om Sandviks hamn, Persnäs sn, noterades den av Åke Lundquist 1982. Där finns den fortfarande kvar med rika förekomster på de gamla strandvallarna. Vid Gåssten, Smedby sn, noterades silverarv 1984 och även där finns den kvar. Växten anses som bofast på Öland.

Silverarv är självsteril men om en klon korsbefruktas sätter den rikligt med grobara frön. Hybrider med fältarv C. arvense uppstår lätt och är ibland inte enkla att skilja från "ren" silverarv. En del av fynden som redovisas på utbredningskartan kan i stället vara hybriden.

Kulturflykting, bofast.