Hyacint härstammar från sydvästra Asien (Turkiet, Libanon och Syrien). Redan i Sterner (1938) noteras att växten ofta odlas vid de öländska gårdarna, är kvarstående på ödetomter och även så smått förvildas utanför trädgårdar. De plantor som ses i små bestånd har ett enhetligt utseende; de blekblåa blommorna sitter ensidigt vända i en gles klase. Kanske rör det sig om en gammaldags odlingsform? Alla förekomster vid husruiner och ödetomter har detta utseende. Hyacint är idag oftast noterad som enstaka plantor i vägrenar nära trädgårdar och tillfällig på utkast där tätblommiga och moderna plantor i vitt, rosa eller kraftigt lila överväger. Växten ses ibland i åkerkanter, betade torrängar och lövskogsdungar.

Hyacint är vanlig främst söder om Borgholm, norr därom är lokalerna påtagligt få. Kanske har växten olika odlingstraditioner på norra och södra Öland? De flesta fynd är gjorda utmed östra och västra landsvägen och då främst nära bondgårdar, äldre hus och kyrkogårdar. Hyacint saknas nästan helt i "nybyggarsamhället" Färjestaden som annars brukar hysa många trädgårdsflyktingar. Inom Mittlandet är arten spridd. Den saknas på Stora Alvaret men växer utmed de vägar som löper från väster till öster och har även tagit sig ut några meter i grusalvar. På några lokaler har växten lång kontinuitet som vid bosättningar som övergavs för många decennier sedan; den bedöms därför som bofast i landskapet.

Kulturflykting, bofast.