Jungfrulin växer på betade torrängar, gärna på sandiga jordar, kalkfattiga gamla strandvallar och svallade moränryggar. Växten är sekundärt funnen i vägrenar, skogsbryn, röjda kraftledningsgator, åkerkanter, gamla grustag och glesare tallskogar. Många av de öländska lokalerna är belägna i gamla slåtterängar, idag betade eller ohävdade.

Jungfrulin är än idag en spridd art på Öland. Uppgiften i Sterner (1938) att den är mycket sällsynt på Stora Alvaret stämmer inte med dagens inventering. En del rika lokaler är funna på mäktiga torrängsryggar på alvaret exempelvis runt Lunda och Gösslunda, Kastlösa respektive Hulterstad sn. I den stora slåttermarken på norra delen av schäferiängen vid Ottenby, Ås sn, är jungfrulin vanlig. Även en del före detta slåtterängar i östra sjömarken hyser än idag rika förekomster av jungfrulin. En minskning bedöms ändå ha skett jämfört med Sterner (1938) beroende på upphörd hävd med åtföljande igenväxning främst av slåttermarker. Denna minskning kompenseras delvis av nyfynden på Stora Alvaret.

Variationen inom arten är stor både vad gäller blomfärg, storlek på blommorna samt utseende och storlek av foderflikarna. Jungfrulin företräds i vårt land av två underarter: vanligt jungfrulin subsp. vulgaris och backjungfrulin subsp. collina. Jungfrulin på Öland har oftast ganska stora blommor i mörkt blålila och hör till subsp. vulgaris. Backjungfrulin är främst funnen i östra Blekinge. Denna underart har mindre, ofta blekblåa blommor, cilierade vingar och en kapsel med smal vingkant. Under inventeringen samlades ett belägg av backjungfrulin bekräftat av Lars Fröberg, Lund.

Gammal, bofast.