Vit sminkrot anses ha kommit till Sverige som förorening i utsäde och har troligen funnits i vårt land sedan järnåldern. Idag återfinns växten främst i södra och östra Sverige men har minskat i de flesta landskap.

Sminkrot växer på torr, sandig och gärna kalkrik mark med ett för övrigt glest växttäcke. Vanliga växtlokaler på dagens Öland är ruderatmiljöer såsom gamla sandtag, kalkstensbrott, ladugårdsplaner och jordhögar. Den växer även i sandiga åkerkanter, speciellt om de inte är alltför hårt besprutade. Av de aktuella fynden är ca 30 % gjorda i åkermiljöer med grödor som råg, vete, korn och sällsynt även fodermajs. På betade torrängar kan sminkrot hittas där djuren sparkat upp gropar och blottlagt sanden. Längs havsstränder växer den på sandiga och grusiga strandvallar med gles vegetation. Även i vägkanter och längs traktorvägar kan sminkrot förekomma. På några ställen är den funnen i rasbranter längs västra landborgen där marken naturligt hålls öppen utan mänsklig inverkan. Vid ett tillfälle är den funnen växande uppe på ett torvtak till en sjöbod.

Vit sminkrot är spridd över en stor del av Öland och man ser tydligt på kartan hur den följer västra och östra landborgen. Växten förekommer mycket sparsamt på Stora Alvaret där för växten lämpliga miljöer till stor del saknas; där kan den hittas i alvarhorvor som numera betas. Sminkrot är fortfarande en vanlig växt på Öland men har troligen minskat i åkermiljöer. I stället har diverse ruderatmiljöer blivit allt viktigare i dagens landskap.

I barken på sminkrotens rötter finns ett rött färgämne. Linné anmärkte att "bondflickor i Norrland använder under sommaren de färska rötterna i stället för smink." (Linnæus 1755). Frukter som ligger i jorden förlorar förmågan att gro redan efter några år varför någon frövila knappast föreligger. Om frukterna i stället förvaras torrt i luft exempelvis tillsammans med utsäde bevaras grobarheten längre. Plantor av sminkrot som gror under hösten blir större, mer grenade och blommar tidigare med ett större antal blommor än de plantor som gror under våren (Svensson & Wigren 1986). Liksom andra ovanliga åkerogräs är växten konkurrenssvag och behöver växtmiljöer med glesare vegetation.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.