Snöbär härstammar från Nordamerika. Den har odlats i Sverige sedan 1800-talet och sprider sig lätt ut i landskapet. Snöbär växer på frisk, gärna halvskuggig mark i skogsbryn, vägkanter, ruderatmarker och speciellt förtjust verkar den vara i sandiga tallskogar. Några gånger är den angiven från ödetomter och på klapperstensvallar vid havet.

Snöbär har nästan exploderat i det öländska landskapet och får idag räknas som en invasiv art som undertrycker ursprunglig vegetation. Först under 1980-talet och framåt började botanister observera hur snöbär blev ett allt vanligare inslag i det öländska landskapet. Buskarna sprider sig med rotskott och bildar svårgenomträngliga snår. Små rotdelar kan komma ut på jordtippar och etablera nya bestånd. Många tätortsnära småtippar i skogsdungar, där trädgårdsavfall dumpats, hyser idag täta snår av snöbär. Däremot verkar snöbär ha svårt att sprida sig med frön trots att plantorna bildar rikligt med frukter. Utbredningen visar att snöbär är vanligt på hela Öland utom på den skogfattiga sydöstra delen, från Stenåsa sn och söderut. På Stora Alvaret saknas också fynd förutom från någon skogsdunge och i närheten av alvarbyar.

Kulturflykting, bofast.