Nagelört är indifferent till kalk och har en bred ekologisk nisch så länge växtmiljön är torr och med ingen eller liten konkurrens. Den är följaktligen vanlig i betade torrängar och hittas ofta där marken sårats av djurens tramp eller där röjningar skett. På alvaret kan den växa i små mosskuddar som ligger direkt på kalkstenshällen. Få andra växter är anpassade till denna extrema miljö; bland grannarna kan nämnas alvararv Cerastium pumilum, stenkrassing Hornungia petraea och grusbräcka Saxifraga tridactylites. Strategin är att blomma tidigt, snabbt sätta frukt för att sedan vissna bort när torkan sätter in. Nagelört växer också i glesare gräsmattor, som ogräs i trädgårdar, på ruderatmarker (tippade sandhögar), grusplaner, i vägrenar och åkerkanter.

Nagelört är en vanlig växt och spridd över hela Öland. Så snart en blotta skapas i grusiga eller sandiga marker är den snabb med att dyka upp. Endast i Bödas barrskogar är det lite glesare med fynden.

Nagelört varierar en hel del i hårighet och andra karaktärer. I Stace (1997) delas den upp i tre arter (då tillhöriga släktet Erophila). E. majuscula har stjälk (åtminstone nertill) och blad som är tätt gråhåriga, korta bladskaft (1/5–1/2 av bladskivans längd), små frön (0,3–0,5 mm) och få kromosomer 2n = 14. E. verna har sparsamt håriga plantor, större frön (0,5–0,8 mm), bladskaftet är 0,5–1 gånger bladskivans längd och 2n = 30–46. Dess kronblad är också djupare kluvna än hos de två andra. E. glabrescens är nästan glatt, frön 0,5–0,8 mm, bladskaftet är 1,5–2,5 gånger bladskivans längd och 2n = 48–56.

I Johansson & Johansson (2000) presenteras de tre formerna av nagelört och några lokaler på Öland där de noterats. Flest noteringar har författarna av E. verna s.str. (76 fynd); därefter följer E. majuscula (40 fynd) och E. glabrescens (17 fynd). En antal belägg av nagelört är samlade under inventeringen för framtida studier.

Gammal, bofast.