Kambräken har en disjunkt utbredning som omfattar stora delar av Europa med tyngdpunkt i väster, samt östra Asien och västra Nordamerika (Hultén & Fries 1986).
De sterila bladen är vintergröna och ligger utmed marken medan de fertila, bruna bladen står rätt upp i mitten av tuvan. I Sverige är bara vanlig kambräken var. spicant känd.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Högsrum: Rälla P. F. Wahlberg 1836, återfynd Rälla på vägen under berget från Stora Rör till Rälla V. Bratt 1892 (OHN) och K. F. Dusén 1892 (S), kvar söder om Stugbyns trappor, på landborgsbranten och i bäckflöden på en sträcka av drygt 300 m flera mindre bestånd från 629315 154534 och söderut till 629280 154504 UBA, TGn & TsB 2014. Först publicerad av Hartman (1838). "Öl. Rälla Wahlb."
Ekologi
Kambräken växer på sin enda kända öländska lokal i en mossrik granskog med rörligt grundvatten. Förekomsten har en lång kontinuitet men avverkning av grova träd som ligger kvar i branten har skadat en del av plantorna. Ormbunken behöver hög luftfuktighet och är känslig för att torka ut när marken är frusen och vattnet bundet.
Utbredning
Funnen i 1 ruta = 1 %; mycket sällsynt = 1 lokal.
Sterner 1938 mycket sällsynt = 1 lokal.
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Högsrum: se primärfynd.