mörkt kungsljus
Verbascum nigrum
Mer information om arten

Mörkt kungsljus växer på torr, ofta grusig mark främst i vägkanter. Även olika ruderatmiljöer är vanliga växtplatser såsom jordtippar, grustag och stenbrott. Ibland finner man växten i gårdsmiljöer, på strandvallar, i betade torrängar och åkerkanter.

Utbredningen visar att mörkt kungsljus är vanlig, speciellt på södra halvan av Öland. Den undviker Stora Alvaret men växer längs de vägar som korsar alvarmarken från väster till öster. Norr om Borgholm är det glesare med fynd men längst uppe i norr, Högby och Böda sn, återkommer mörkt kungsljus. Kartbilden idag påminner mycket om den i Sterner (1938) med en antydd ökning, främst från ruderatmarker där Rikard Sterner inte noterade den. Jämfört med Sterner (1938) visar statistiska analyser på en liten minskning (Frescalo); vår bedömning är att mörkt kungsljus har en oförändrad utbredning på Öland.

Vid tre tillfällen är plantor med vita blommor noterade. Hos dessa plantor kan även håren på de två nedre ståndarknapparna vara ljusa, normalt är de tydligt violetta. De vitblommiga plantorna kan förväxlas med grenigt kungsljus V. lychnitis. Mörkt kungsljus har basalblad med hjärtlik bas medan de hos grenigt kungsljus är kilformade.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 20 juni 1741 då mörkt kungsljus är en av de arter han antecknar denna dag vid Horn, Högby sn. Linné är inkvarterad på gården i väntan på lämplig vind som skulle ta honom och hans resesällskap vidare till Gotland (Linnæus 1745). Tidigt belagd Algutsrum: Gråborg O. Sillén 1875 (OHN).

Utbredning

Funnen i 65 rutor = 68 %; allmän = 32 socknar (nyfynd Alböke, Löt och Stenåsa).
Sterner 1938 funnen i 49 rutor = 52 %; tämligen allmän = 28 socknar (Föra, Alböke, Löt, Stenåsa och Segerstad 0); Sterner 1986 tämligen allmän = 29 socknar (nyfynd Segerstad).

Förändring: Oförändrad ± 0

karta
histkartasterner38