Knölklocka anses ursprunglig i delar av Europa förutom Brittiska öarna och Fennoskandinavien. Troligen har den tidigare odlats i Sverige för sina ätliga rotknölars skull och från denna odling sluppit ut i naturen. Den kan också accidentellt ha kommit in från utlandet vid senare tillfällen som förorening tillsammans med växter avsedda för trädgården.

Knölklocka är ett notoriskt besvärligt ogräs i trädgårdar och svår att utrota. Fragment av rotknölar som kommer ut i det fria etablerar lätt nya bestånd. Idag växer arten på Öland främst i vägrenar och på ruderatmarker. Den är även noterad i åkerkanter, torrare betesmarker och på kyrkogårdar.

Knölklocka har expanderat sedan Sterner (1938) då knappt 15 lokaler uppgavs, flera av fynden gjordes då på kyrkogårdar. Idag finns arten spridd över Öland och vanligast är den på västra sidan, från Borgholm i norr till Ventlinge sn i söder; norrut blir det glesare med fynden. Undantaget är Löttorp, Högby sn, där det är tätt med fynduppgifter. Sydöstra Öland är fortfarande påfallande fattigt på lokaler. På Stora Alvaret saknas växten förutom några enstaka rapporter från vägkanter. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en tydlig ökning sedan Sterner (1938) och att expansionen ännu ej är avslutad.

Inkommen och kulturflykting, bofast.