Strandråg växer på havsstränder med sand, grus eller klappersten. Oftast ses den i sanddyner men den växer även på betade sandgräshedar och strandvallar av skiffergrus. Sällsynt är strandråg sekundärt utkommen i sandiga ruderatmiljöer.

På Öland växer strandråg i lämpliga miljöer utmed öns kuster. Den saknas nästan helt längs steniga stränder på grund av brist på lämpliga biotoper. Särskilt gäller det utmed Ölands västra kust där det finns en utbredningslucka mellan Horns udde, Högby sn, och söderut till Köpingsvik. På vidsträckta sandstränder som i Bödabukten, kan strandråg växa en bit från strandlinjen och är där, som vid Homrevet och Böda sand, spridd flera hundra meter upp till bilparkeringarna. En tydlig expansion har skett främst vid Ölands östra kust. Intressant är hur växten snabbt utnyttjat den nyligen uppkomna sandrevel som idag sträcker sig parallellt utmed kusten på sydligaste udden, söder om schäferiängen i Ås sn.

Varför har strandråg expanderat så pass kraftigt på östra Öland? Det rör sig helt klart om nyetableringar utanför det tidigare kärnområdet. I Sterner (1938) uppges arten vara riklig längst upp i norr men för övrigt sparsamt förekommande. Ofta betesfredas populära badställen vilket kan ha gynnat strandråg som annars lätt trampas sönder av kreaturen. Men troligen rör det sig även om en pågående expansion till nya områden, något som anmärktes i Sterner (1986), och som sedan dess har fortsatt. Däremot saknas strandråg idag på en del gamla lokaler, främst längs västra kusten i Alböke, Köping och delar av Räpplinge sn. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.