Släktet Oenothera härstammar från Nordamerika och inkom till Europa redan under 1600-talet. I början rörde det sig mest om föroreningar med ballast eller frövaror, längre fram även för odling i trädgårdar. Genetiken hos släktet är komplicerad och hos de flesta arter är självbefruktning den dominerande förökningen. När pollen och äggceller ska bildas (meios) brukar kromosomerna normalt para ihop sig, överkorsningar sker och genetiskt material byts ut. Hos nattljusen är i stället kromosomerna hopkopplade i ringar och arvsmassan blandas inte. För att ett frö ska utvecklas behövs ett speciellt anlag från pollenkornet (A) och ett annat från äggcellen (B). Alla avkommor kommer därför att vara AB (heterogami). Avkommor med uppsättningen AA eller BB är inte livsdugliga (Jonsell & Karlsson 2010). Förökningen liknar delvis förhållandet hos de apomiktiska arterna, som bildar frö utan förgående befruktning, och bidrar till att ett stort antal arter kan uppstå.