Mandelblomma har stor ekologisk bredd och växer på betade, gärna sandiga–grusiga torrängar och sandgräshedar. Den kan uppträda i stor mängd på trädesåkrar. Mandelblomma ses även i skogsbryn, vägkanter och gräsmattor. Ibland är den noterad i Ölands få kvarvarande slåtterängar samt ruderatmiljöer som gamla grustag och jordhögar.
Mandelblomma är en vanlig växt och funnen över hela Öland. Stora Alvaret, Mittlandet, västra kustskogen och östra sjömarken – överallt finner man mandelblomma. Endast i delar av Bödas barrskogar är det glesare med fynden.
Året efter den torra och varma sommaren 2018 sågs en osedvanlig rik blomning av mandelblomma, bland annat på den artrika betesmarken vid Sandbymålet, Sandby sn.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Linné noterar mandelblomma vid några tillfällen under sin öländska resa 1741. Den 4 juni har han övernattat i Glömminge, han nämner då några växter i närheten och dess eventuella nyttoaspekter. Om mandelblomma skriver han. "Saxifraga alba offici, kallades hållsknoppar. Rötterna torkades, pulveriserades och intoges av böndren uti pleurisie, med vad nytta kan jag intet se." (Linnæus 1745) pleurisie = lungsäcksinflammation. Tidigt belagd Resmo: A Vinge 1885 (LD).
Utbredning
Funnen i 87 rutor = 92 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0