Revfingerört har i Sverige en tydlig östlig utbredning. Den är en karaktärsväxt på sandiga–steniga havsstränder och driftvallar, både betade och ohävdade. Frisk- och fuktängar av olika slag, gärna något näringspåverkade, är också populära. Revfingerört är vanlig i ruderatmiljöer som gamla stenbrott, tippade jordhögar och sprängda vattenhål. Även vägkanter, åkerrenar, gårdsmiljöer och gräsmattor är ofta noterade växtställen. På alvarmark är den ibland funnen i karster och vid vätar. Revfingerört är inte främmande för att växa påfallande torrt, ibland ses den i skogsbryn, betade hässlen och glesa tallskogar. Växten gynnas speciellt efter röjningar och grävningar.

Revfingerört är mycket vanlig på Öland och spridd över hela ön. Man behöver inte gå många meter för att träffa på den vilket det höga antalet rutor där den är påträffad indikerar. Att den är bestämbar under en stor del av året underlättar förstås.

Gammal, bofast.