skogslök
Allium scorodoprasum
Mer information om arten

Skogslök växer på frisk, mullrik mark, ofta halvskuggigt i ädellövskogar, lövlundar och hässlen. Den kan också finnas i betade torrängar men står då gärna i kanten av buskage eller vid stenmurar. Skogslök är påfallande vanlig i kulturmark såsom vägrenar, åkerkanter och ruderatmarker; i den sistnämnda miljön växer den på jordhögar, stentippar och i gamla sandtag. Den ses någon gång i slåtterängar samt på klapperstensvallar och sandstränder nära havet. Växten odlas ibland, åtminstone förr, och kan vara kvarstående på ödetomter och vid husruiner.

Skogslök är spridd över stora delar av Öland, mest frekvent inom Mittlandet. På Stora Alvaret saknas den nästan helt förutom några fynd i mindre skogsdungar och gamla stenbrott. I den nästan trädlösa östra sjömarken är den som väntat ovanlig och fortfarande mindre frekvent på det skogfattiga sydöstra Öland. Den förbuskning som skett av landskapet har gynnat skogslök.

Gammal och kulturflykting, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Linnæus (1741) "Öl. Gtl., allm.". Primärfynd (även svenskt) gjordes av Linné 4 juni 1741 i Glömminge sn. "Gräslök kallas här gotlänningens keipe eller Porrum, capitulo bulboso erecto, foliis planis subcrenatis, vaginis ancipitibus, som här brukas till kål. Denna löken har jag aldrig sett tillförna i Sverige, ej heller någon annan botanicus. Han växer alldeles, då han är ung, som en purjo, men då han bliver gammal, är alldeles en sort av rockenboll." (Linnæus 1745). Tidigt belagd Öland: Alfred Ahlquist 1853 (S).

Utbredning

Funnen i 77 rutor = 81 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Stenåsa, Hulterstad och Ås).
Sterner 1938 tämligen allmän = 30 socknar.

Förändring: Något ökande +

karta