Bitterpilört växer på fuktig–våt, ofta kväverik men högst måttligt kalkrik mark. Den anses vara ursprunglig på gyttjiga havsstränder men är också funnen vid bäckar, källor, diken, skogssumpar, traktorvägar och skogsstigar. Bitterpilört gynnas av kreaturstramp som ger öppna ytor där arten kan växa.
Bitterpilört har alltid varit sällsynt på Öland, än mer idag då den inte är funnen på någon lokal under inventeringen. Kanske hade minskningen redan påbörjats i början av 1900-talet även om bedömningen av Sjöstrand (1850) antagligen är något överdriven. De betesmarker utmed västra kusten där Rikard Sterner såg arten, i socknarna Högsrum, Algutsrum, Torslunda och Resmo, är numera ohävdade eller bebyggda.
Gammal, förr bofast, numera utgången?
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815‒17) Runsten: vid vägar i socknen mindre allmän. Fyndet ifrågasätts i Sterner (1938) liksom uppgiften i Sjöstrand (1850) "i diken och översvämmade vägar vanlig". Artens status på Öland redovisas i Sterner (1922 a). "Polygonum Hydropiper är sällsynt. Böda: Rörstensudd 1918!, vid Grankullavägen Ö om St. Mossen 1918!; Bredsätra: Bo (V. Bratt 1893 K. l. hb.); Högsrum: St. Rör; Glömminge: Isgärde (Blomgren 1921); Kastlösa: prästgården 1904!; Köping: Köpings Tall (O. Nordstedt 1883 i L. hb.); Torslunda: Färjestaden (J. Lagerkrantz 1894 R. hb.)." Tidigt belagd Köping: Köping tall O. Nordstedt 1883 (LD) conf. SfE & ToK 1990.
Utbredning
Sterner 1938 funnen i 13 rutor = 14 %; tämligen sällsynt = 10 socknar; Sterner 1986 tämligen sällsynt = 10 socknar (endast 1 aktuell lokal med nyfynd i Källa; ej markerad Runsten).
Förändring: Starkt minskande ---
Lokaler
Senast sedd, eftersökt utan återfynd:
Källa: Högenäsorde, dikeskant 100 m SV om parkeringen O. Johansson 1983. Gärdslösa: Lindby tall, i hjulspår nära sockengränsen till Räpplinge BjF 1989, eftersökt utan fynd UBA & TGn 2020 skogsvägen igenväxt. Algutsrum: vägdike vid Aledal LB & KGB 1993.
