Vittåtel behöver ett gynnsamt klimat och är mest funnen nära kusterna i södra delarna av Sverige. Där växer gräset solöppet på torr, sandig och mager mark som är fri från annan vegetation. Vittåtel är ganska sent inkommen till Öland, troligen med vallfrö, och flera av de tidiga noteringarna är från sandiga ödeåkrar. Ännu idag är vittåtel en kulturföljeslagare i sand- och grustag, på gamla banvallar, sandiga trädor, i åkerkanter och sällsynt längs dikeskanter. Ofta växer den tillsammans med släktingen vårtåtel Aira praecox. Vittåtel är även funnen långt ute på Stora Alvaret på slitna partier i betade, sandiga torrängar (Knutsson 1995). Vid flera tillfällen har den dykt upp på grusplaner runt nyligen uppförda mobilmaster och andra byggnader. Uppenbarligen har den på två lokaler liftat med lokala botanister och funnit sig till rätta i sandiga trädgårdsland vid deras hus.
Utbredningen är splittrad och liknar delvis den för vårtåtel såtillvida att de flesta förekomsterna finns på nordligaste delen av ön samt på västra delen av mellersta Öland. Endast en lokal finns på östra sidan (i trädgård hos botanist). Utbredningen styrs av lämpliga biotoper och när dessa finns till hands kan arten formligen explodera. Sterner (1986) redovisar 20 lokaler, varav de flesta är trädor och sandtag. Flera av dagens lokaler är nyskapade vilket gör att vittåtel förefaller öka på ön. Denna ökning är troligen större än den minskning som lokalt skett då trädesåkrar vuxit igen. Från flera områden rapporteras vittåtel ha lång kontinuitet (se exempelvis primärfynd ovan). Observera på utbredningskartan hur tydligt man ser den gamla banvallen mellan Kastlösa och Skärlöv där vittåtel har en nästan sammanhängande förekomst på fem kilometer.
Inkommen, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Vickleby: mellan Stora Frö och Lilla Frö O. Sternvall 1903 (LD). Först publicerad: Aulin (1912). "Aira caryophyllea L. Resmo strax norr om kyrkan på sluttningen väster om vägen." Vittåtel växer än idag på sandiga, betade torrängar och trädor mellan Stora och Lilla Frö men är inte återfunnen norr om Resmo kyrka.
Utbredning
Funnen i 25 rutor = 26 %; tämligen sällsynt = 13 socknar (ej återfunnen Högsrum, Algutsrum, Ventlinge och Ås; nyfynd Persnäs, Köping, Gårdby, Hulterstad, Kastlösa och Smedby).
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 10 socknar (14 lokaler); Sterner 1986 tämligen sällsynt = 11 socknar (20 lokaler varav 5 aktuella; nyfynd Algutsrum).
Förändring: Något ökande + (men minskande i sandiga åkrar och trädor).
Lokaler
Lokaler med fler än 1 000 individ:
Böda: Lindreservatet NV, grusig mark vid mobilmast 635642 157367 TGn m.fl. 2009; Böda sand, grusig parkering 635078 157496 TGn ToK 2009, kvar 2017 men flyttat till del som inte asfalterats. Persnäs: Ulriksdal 800 m NO, sandig alvartorräng 633011 156646 ÅW 2017. Köping: Ramsättra, sliten sandig mark 630325 155613 UBA m.fl. 2014. Gärdslösa: Lindby tall RS 1933, återfynd Lindby tall, gammalt grustag 630025 155550 TGn & UBA 2003, kvar 2020. Resmo: Lilla Frö VSV C. M. Norrman 1959, återfynd flerstädes sandtag och trädesåkrar Mary-Ann Schultz 1995, kvar UBA m.fl. 2020. Mörbylånga: Kulltorp, trädesåker 626827 153612 CrA 2007. Hulterstad: Skärlöv VNV, gammal banvall flerstädes bl.a. 154499 625502 UBA & TGn 2003, kvar 2018. Kastlösa: Penåsa, gammal banvall flerstädes bl.a. 625663 154218 ToK 1994, kvar UBA m.fl. 2018.
Alvarlokaler:
Torslunda: Skogsby alvar J. Erikson 1907 (LD & UPS), återfynd Eriksöre alvar nära Fårgatan, moränås med enbuskar 627572 154174 LB & KGB 2007; Kalkstad 1500 m västerut, bar sandig fläck på alvarmark 627583 154251 UBA & TGn 2008. Mörbylånga: Bårby alvar 1000 m SV Södra Baspunkten, på tuvig mark med ljung och backtimjan 627504 154240 ToK 1995, kvar 2009. Smedby: Alvlösa alvar, på brännfläck i röjd alvartorräng 625482 154122 UBA, TGn & ToK 2005.
