Flockfibbla växer ljusöppet på torr, gärna sandig–grusig och något kalkfattig mark. Enligt Sterner (1938) är den ursprunglig i ljusare skogar och buskmarker, torrängar, ljunghedar, på grusiga och sandiga havsstränder. Flockfibbla är kulturgynnad och växer i vägkanter, åkerrenar, betesmarker, gräsmattor och ruderatmiljöer (tippade jordhögar).
Flockfibbla är ganska jämnt spridd över ön. Enligt Sterner (1938) är den något sällsynt på Stora Alvaret men där förekommer den idag på de mäktiga, betade torrängsryggar som finns nära den mittmur som utgör gräns mellan de västliga och östliga socknarna. Västra kuststräckan söder om Borgholm, Bödabuktens långa sandstrand och sandiga avlagringar vid Köping tall är ställen där den växer frekvent.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i torra ängar och betesmarker allmän. Tidigt belagd Kastlösa: F. Ahlberg 1860 (LD & UPS).
Utbredning
Funnen i 84 rutor = 88 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad i 27 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0
