Skogsnarv växer halvskuggigt på mullrik, gärna stenig mark i skogar med löv- eller barrträd. Den kan ses i betade hässlen, alsumpskogar, fuktig björkskog men även i torr tallskog på sand. Ofta växer skogsnarv i skogsbryn, längs stigar eller i glesare skogspartier. När röjningar eller naturvårdsbränningar sker i skogen kan växten tillfälligt gynnas av åtgärden. I ett för övrigt öppet landskap kan det ibland räcka med mindre snår av fläder Sambucus nigra eller några enbuskar för att den ska dyka upp. Skogsnarv kan även växa på helt öppna lokaler såsom i åkerrenar, vägkanter och måttligt hävdade gräsmattor. Sällsynt är den funnen i ruderatmiljöer med jordhögar.
Skogsnarv är spridd över större delen av Öland men liksom förr sällsynt på den skogfattiga sydöstra delen. På Stora Alvaret växer den i mindre skogsdungar. Skogsnarv är vanlig i Mittlandet, västra kustskogen och längst uppe i norr, Böda och Högby sn. Den förbuskning som skett av landskapet kan ha gynnat arten.
Gammal bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "i skogar här och där". Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden O. Sillén 1878 (OHN).
Utbredning
Funnen i 70 rutor = 74 %; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Egby; nyfynd Bredsättra, Hulterstad och Gräsgård).
Sterner 1938 tämligen allmän = 29 socknar (Bredsättra, Hulterstad, Segerstad och Gräsgård 0).
Förändring: Oförändrad ± 0
