Blomsterlupin härstammar från västra Nordamerika. Den har odlats som prydnadsväxt främst under senare halvan av 1900-talet. I delar av Sverige har den såtts in i vägkanter men detta förefaller inte ha varit aktuellt på Öland.

Blomsterlupin växer solöppet–halvskuggigt på torr–frisk, gärna grusig mark som är kalk- och näringsfattig. Ölands ofta kalkrika jordar passar blomsterlupin dåligt vilket bidragit till att växten haft svårt att etablera sig på ön. Majoriteten av fynden är gjorda där trädgårdsavfall tippats eller vid avfallsanläggningar. Sällsynt växer blomsterlupin i vägkanter och på några ställen, exempelvis primärlokalen (se ovan), har den hållit sig kvar på kalkfattig, sandig mark och bedöms bofast i landskapet.

Blomsterlupin är främst funnen kring de större tätorterna längs västra sidan av Öland och de flesta fynden är tillfälliga. I vägkanter genom de kalkfattiga och sandiga områdena vid Sörby och Lindby tall, Gärdslösa sn, har växten möjlighet att bilda långlivade bestånd. Därför bör växten här bekämpas aktivt för att förhindra en liknande utveckling som skett i stora delar av övriga Sverige där blomsterlupin övertagit många vägkanter och trängt tillbaka den ursprungliga floran. En brasklapp är att en del av fynden på utbredningskartan i stället kan avse regnbågslupin L. × regalis (se detta taxon).

Kulturflykting, bofast.