Palsternacka har delats in i underarter beroende på bland annat behåring: vanlig palsternacka subsp. sativa, vildpalsternacka subsp. sylvestris och sydpalsternacka subsp. urens. Sydpalsternacka är väl skild med rund och glest korthårig stjälk, blad med grågrön och ganska täthårig ovansida, bladflikar rundade och primärflock med 5–7 strålar. Den är nyligen inkommen till Sverige från södra Europa eller sydvästra Asien och är under spridning. Vanlig palsternacka och vildpalsternacka har en fårad stjälk och primärflock med fler än 8 strålar. Vildpalsternacka har urskilts genom sina långa och krusiga hår samt de kortare och rundade småbladen. Vanlig palsternacka är vanligen kal eller kort styvhårig och med småblad som är längre och något spetsiga. I sin genomgång av släktet inför arbetet med Flora Nordica menar Lars Fröberg att han inte sett några övertygande bevis i form av belägg av vildpalsternacka från Norden och därför accepteras inte detta taxon (Jonsell & Karlsson 2010). Vanlig palsternacka kan endera ha en tydlig rotknöl (var. hortensis) eller sakna detta (var. pratensis); den sistnämnda förefaller vara den vanligaste i naturen. På Öland är endast underarten vanlig palsternacka subsp. sativa känd.

Palsternacka härstammar från södra och centrala delarna av Europa. Den har länge odlats i Sverige som köksväxt men även inkommit senare under 1800-talet via hamnar varifrån den spridits längs järnvägsnätet och landsvägar.

På Öland växer palsternacka på öppen, sandig och näringsrik mark. En klar majoritet av lokalerna återfinns längs de större vägarna där den här och där kan bli beståndsbildande. Palsternacka växer även i ruderatmiljöer som grustag och jordhögar. Den klarar även högarna med bränd alunskiffer runt Degerhamn, S. Möckleby sn. Sällsynt är växten funnen på steniga och sandiga stränder samt vid enstaka tillfällen noterad i betade torrängar.

Palsternacka har ökat sedan Sterner (1938) och främst har växten spridit sig längs vägnätet. Utbredningen på Öland är ojämn och växten saknas nästan helt längs östra landsvägen och vägarna genom Mittlandet. Enda undantaget är vägarna till N. Möckleby och Gårdby. Däremot har den etablerat sig på norra Öland där den anmärks av Rikard Sterner som sällsynt. På Stora Alvaret saknas den men har noterats längs de tvärvägar som går över alvaret från väster till öster. Rika lokaler finner man inom industriområdena i Degerhamn och Grönhögen, S. Möckleby respektive Ventlinge sn.

Palsternacka kan ge upphov till en fytodermatit kallad Sibbarpssjukan (benämnd efter ett utomhusbad strax söder om Malmö). Får man växtsaft från palsternacka på huden samtidigt som den utsätts för solljus får man en fototoxisk reaktion med ilsken rodnad och blåsor. Saften innehåller så kallade psoralener som gör huden ljuskänslig. Liknande reaktioner kan även andra flockblomstriga växter ge, exempelvis björnlokor Heracleum sp. och selleri Apium graveolens.

Gammal kulturföljeslagare och inkommen, bofast.