ullkardborre
Arctium tomentosum
Mer information om arten

Ullkardborre växer på frisk, öppen och näringsrik mark. Den är starkt kulturgynnad och ses i gårdsmiljöer och på ladugårdsplaner, i vägrenar, åkerkanter, trädor, hamnar, gamla grustag och grävda bevattningsdammar. Ruderatmiljöer som jordhögar, stentippar och annan skräpmark hyser ofta ullkardborre. Sällsynt är den funnen på klapperstensvallar vid havet, glesare löv- eller tallskogar samt hårdbetade och gödselpåverkade torrängar.

Ullkardborre är vanlig på Öland med fynd främst från varenda större by; växten är också frekvent i Mittlandet. Fynd saknas från Stora Alvaret och barrskogarna i norr, Böda sn. Redan i Sterner (1986) hade ullkardborre erövrat sydöstra Öland. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd minskning i statistiska analyser (Frescalo); vår bedömning är att den i stället har en svag ökning men är ungefär oförändrad jämfört med Sterner (1986).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad och säkert urskild av Sjöstrand (1863) "Öland: allmän". Tidigt belagd Borgholm: O. Nordstedt 1883 (LD). Tidigt och granskat belägg Borgholm: Rosenfors V. Bratt 1893 (OHN) conf. UBA 2020.

Utbredning

Funnen i 65 rutor = 68 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 funnen i 44 rutor = 46 %; tämligen allmän = 27 socknar; Sterner 1986 allmän = 33 socknar (nyfynd Gårdby, Sandby, Stenåsa, Hulterstad, Smedby och Segerstad).

Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ± 0

karta
histkartasterner38