Gran växer på frisk, mest kalkfattig sand- eller grusmark. Längst uppe på norra Öland finner man ibland gran på kalkrik morän så kallad ängsgranskog. Regelrätta granskogar ses främst uppe i norr (Böda och Högby sn), Gärdslösa (Störlinge gran), Högsrum (nedanför branten vid Rälla tall) och Algutsrum (Strandskogen). För övrigt ses enstaka träd i Mittlandets ädellövskogar och hässlen, men där finns även mindre granplanteringar som nu börjat avverkas. Under perioder med sämre bete på Stora Alvaret har granar börjat dyka upp, främst på mäktigare grusavlagringar. Vid drygt tio tillfällen är trädet noterat i karster. I västra kustskogen finns en del gran, och planteringar har även förekommit på sydvästra Öland under första halvan av 1900-talet. I östra sjömarken är det glest med fynden. På nedlagd åkermark är gran en snabb kolonisatör.

Gran har en ökande trend på Öland. Trädet har gynnats av planteringar, minskat bete, allmän igenväxning och ökad näringsbelastning av landskapet. En ökning jämfört med Sterner (1938) ses i statistiska analyser (Telfer).

Ormgran f. virgata ser speciell ut med sina långa, bågformade grenar som saknar eller har få sidoskott. Det ligger genetiska orsaker bakom denna oförmåga att bilda sidoskott. Stammen eller grenarna kan växa flera år utan att sidoskott bildas. En extrem form som helt saknar sidogrenar benämns käppgran. Ormgran är noterad vid ett tillfälle under inventeringen.

Såvitt känt finns endast vanlig gran subsp. abies på Öland.

Gammal, bofast.