Kärrspira växer på fuktig–våt, kalkfattig eller något kalkrik mark i kärr och fuktängar. Växtplatserna är måttligt betade eller ibland ohävdade.

På dagens Öland växer kärrspira i de större kärren i Mittlandet men även i kärr och fuktängar längre norrut på ön. Den är även funnen vid ett par av de större träsken på Stora Alvaret. På östra Ölands sjömark växer kärrspira i betade fuktängar. Vid det igenväxande Vedborms träsk, Högby sn, är den hårt trängd av pors, ag och klibbal. Trots ohävden klarar den sig ännu kvar på samma lokal där Rikard Sterner 1918 noterade växten. Kärrspira är en växt som minskar på Öland, speciellt på västra Öland söder om Borgholm är tillbakagången tydlig. Ohävd av lokaler belägna i skogskärr och framför allt dränering av landskapet är orsaker till att den försvunnit från många lokaler. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

På Öland finns två underarter av kärrspira: vanlig kärrspira subsp. palustris och höstspira subsp. opsiantha. De skiljs bland annat genom blomningstid (maj–juli resp. augusti–september), blomstorlek (18–22 mm resp. 14–17 mm), bredden på bladens mittribba (1,2–2,2 mm resp. < 0,8 mm) samt sidogrenarnas utseende (sidogrenar avtager i längd uppåt på plantan resp. sidogrenar ganska liklånga). Några av fynden från inventeringen är bestämda till underart och vanlig kärrspira är i majoritet.

Gammal, bofast.