Krypbjörnbär är ett samlingsnamn för de arter som uppstått genom korsningar mellan olika arter av äkta björnbär och blåhallon eller hallon. Generellt föredrar krypbjörnbär relativt näringsrika och soliga miljöer och de växer därför ofta i vägrenar, åkerkanter och i diverse brynmiljöer. Öland har en fattigare krypbjörnbärsflora än den närliggande Smålands- och Blekingekusten. Det finns förmodligen flera förklaringar till detta. För det första finns det stora ytor, till exempel på alvaren, som saknar lämpliga växtplatser för krypbjörnbär. För det andra verkar vissa arter föredra mindre kalkrik mark. Slutligen blir fastlandets krypbjörnbärsflora artfattigare i höjd med Kalmar. Om det beror på klimatiska faktorer kan det förklara varför en del arter saknas på norra Öland.

Krypbjörnbären har ansetts besvärliga att artbestämma. Sterner (1938) redovisar bara belägg som bestämts av dåtidens experter på området. Därefter avtog intresset för krypbjörnbär under några decennier och i Sterner (1986) redovisas krypbjörnbären bara kollektivt. Detta innebär att det är svårt att bedöma förändringar i utbredning och frekvens. Helt klart är att de flesta arter finns kvar i de områden där Rikard Sterner hittade dem och vi tror i varje fall inte att någon art har blivit påtagligt ovanligare på Öland sedan Sterner (1938), flera kan i stället ha ökat. Det var Göran Wendt och Tomas Burén som startade de moderna studierna av krypbjörnbär på Öland och några andra inventerare har bidragit med många uppgifter. Fortfarande är dock kunskapen om de olika arternas utbredning något ofullständig och vissa områden är inte så välinventerade.