månviol
Lunaria rediviva
Mer information om arten

Månviol anses ursprunglig i vårt land i Skåne, södra Halland och möjligen även på Kinnekulle i Västergötland (Jonsell 2018). På naturliga ståndorter växer månviol i skuggiga, mullrika lövskogar gärna med rörligt ytvatten. Månviol odlas sällan och kan förväxlas med den betydligt vanligare judaspenningar L. annua (se nedan för skiljekaraktärer). Månviol har få fynd på Öland men på en lokal har den kontinuitet sedan nästan 40 år och får anses bofast i landskapet.

De övre bladen hos månviol har ett tydligt skaft på minst 1 cm medan de i princip är oskaftade hos judaspenningar. Blommorna hos månviol är väldoftande och ljuslila; doftlösa och ofta purpurröda–mörkvioletta hos judaspenningar. Frukterna är i båda änderna spetsiga hos månviol medan de är brett rundade hos judaspenningar.

Kulturflykting, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Torslunda: Färjestaden förvildad O. Sillén 1878 (OHN) conf. UBA 2019. Först publicerad: Lundqvist (1970 a) Köping: Kolstad utmed en ladugårdsvägg, säkerligen trädgårdsflykting W. K. Mascher 1949–51, ej senare sedd enligt J. W. Mascher.

Utbredning

Funnen i 1 ruta = 1 %; mycket sällsynt = 1 lokal.
Sterner 1986 mycket sällsynt = 2 lokaler.

Förändring: Oförändrad ± 0

Lokaler

Torslunda: Färjestaden Sjövägen, dikessnår utanför villatomt ÅL 1980, återfunnen i vägren 627929 154031 JOP 2015 (OHN), kvar 2021.

Fynd 1986–1999:
Räpplinge: Greby alvar, skräpmark 629854 154867 GuJ & SvJ 1993.