Gulplister företräds på Öland av två underarter: vanlig gulplister subsp. galeobdolon och praktgulplister subsp. argentatum. Den förstnämnda är en inhemsk lundväxt som främst förekommer i Skåne och västra Blekinge. Längre norrut i landet (Småland, Östergötland och Dalarna) finns spridda förekomster. Vanlig gulplister har blad med mindre, silvervita fläckar som inte flyter samman, blommorna är mindre och i allt är den spädare. Denna underart odlas sällan men kan då komma att sprida sig ut i naturen. Praktgulplister är en trädgårdsväxt som odlats främst under senare delen av 1900-talet. Troligen har den uppkommit i odling. Denna underart känns igen på bladen som på ovansidan har stora, silvervita fläckar som flyter ihop. Praktgulplister sprider sig lätt med sina långa utlöpare och kan bilda livskraftiga bestånd i rikare lövskogar och snår. Förekomsterna kan konkurrera med den ursprungliga lundfloran och praktgulplister beter sig på flera öländska lokaler som en invasiv växt. Underarten berggulplister subsp. montanum hör hemma i västra Europa. Den är ytterst sällsynt i odling och närmast funnen förvildad i Sävsjö, Småland.

Gulplister växer på frisk, mullrik och något skuggig mark. Vanligast är växten som utkast i lövskogar där den lätt sprider sig med utlöpare. Oftast ser man gulplister i brynmiljöer och längs vägkanter dit trädgårdsrens forslats. Vid några tillfällen är växten funnen längre från bebyggelse som i ädellövskogar och hassellundar. Den är även funnen kvarstående på en ödetomt och i en rasbrant med kalksten.

Majoriteten av fynden under inventeringen är bestämda till underarten praktgulplister. Endast i två fall rör det sig om vanlig gulplister. De flesta fynd är gjorda på västra delen av Öland i närheten av de större tätorterna Borgholm, Färjestaden och Mörbylånga. När det gäller fyndet av vanlig gulplister från Böda skulle det kunna röra sig om en spontan förekomst i en till synes naturlig miljö.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.