Världsutbredningen för ölandsstarr är inskränkt till Europa där den förekommer från Frankrike, norra Tyskland och österut till Ryssland. I vårt land är ölandsstarr som namnet antyder främst funnen på Öland med enstaka lokaler i Skåne, östra Blekinge och på Gotland. I övriga Norden förekommer den sällsynt på nordvästra Själland och södra Bornholm (Hartvig 2015).
Ölandsstarr växer likt sandstarr C. arenaria i torr, sandig mark och klarar även växtmiljöer med något slutet växttäcke. Däremot saknas den i helt öppen sand som är en favoritmiljö för sandstarr. Ölandsstarr växer på betade sandgräshedar, igenväxande sanddyner, gamla banvallar, sandstäpp, ödeåkrar och åkerrenar, övergivna sand- och grustäkter, vägkanter samt i gles tallskog.
Ölandsstarr har en tydlig tyngdpunkt i utbredningen nära Ancylusvallen på östra Öland, från Runsten sn i norr till Sandby i söder. För övrigt är den glest spridd över ön, men mycket sparsam söder om en linje mellan Vickleby–Stenåsa sn. Strax norr om Stora Alvaret, längs den gamla banvallen öster om Lenstad, Torslunda sn, växer den tillsammans med tofsäxing Koeleria glauca. Ölandsstarr har hittats som ny för nordöstra Öland på några sandgräshedar nära havet, troligen är den mer uppmärksammad under den aktuella inventeringen. Den är inte återfunnen i sex socknar men hittats som ny i sex och bedöms ha ungefär oförändrad status. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Ölandsstarr skiljs från sandstarr på att vara generellt spädare. Jordstammen är endast 1,5–2 mm tjock och ledstyckena mäter 1–2 cm. Sandstarr har en grövre jordstam, 2–3 mm tjock med 1,5–3 cm långa ledstycken; om jordstammen snittas luktar den tydligt av terpentin (muntlig uppgift Ove Eriksson, Umeå). För att bedöma småaxen bör man titta på de mellersta i axsamlingen. Hos ölandsstarr har de honblommor överst och hanblommor nederst medan det är tvärt om hos sandstarr dvs. hanblommor överst och honblommor nederst. Man kan även granska fruktgömmena där de hos ölandsstarr har en jämn och smal vingkant medan sandstarr har en vingkant som är bredast på mitten av fruktgömmet. För jämförelse med rysstarr C. praecox se denna.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd (även för Sverige) N. Möckleby: A. Ahlqvist 1832 (S) det. C. J. Hartman, fyndet uppgivet i KVA 3b. Först publicerad: Hartman (1838) som C. schreberi. I Nordstedt (1920) anges svenskt primärfynd vara Sjöstrand 1838 Öl. Loperstad [Lopperstad] vid Runsten. Möjligen felaktigt årtal, följande belägg finns Runsten: Lopperstad M. G. Sjöstrand 1836 (UPS). Än idag finns ölandsstarr nära östra landsvägen vid Lopperstad
Utbredning
Funnen i 27 rutor = 28 %; spridd = 18 socknar (ej återfunnen Persnäs, Långlöt, Hulterstad, S. Möckleby, Gräsgård och Ås; nyfynd Böda, Högby, Källa, Föra, Egby och Högsrum).
Sterner 1938 funnen i 17 rutor = 18 %; tämligen sällsynt = 14 socknar; Sterner 1986 spridd = 17 socknar (nyfynd Köping, Glömminge och Torslunda).
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Tidigare ej publicerad socken:
S. Möckleby: Albrunna BEk 1978 (OHN) conf. UBA 2021.

