Vanlig kärleksört växer på öppen, torrängsartad mark nära kusten, men även i vägrenar, åkerkanter, stenrösen och på andra ställen i närheten av bebyggelse. Den är allra vanligast på mellersta Ölands västra sida. Arten indikerar god tillgång på lättillgängligt fosfat (Tyler 1996) och den undviker därför de mest kalkrika markerna där fosfor är hårt bundet till kalcium. Förekomster på alvarmark är därför ovanliga. Men i den så kallade hasselkarsten söder om Tornrör, Sandby sn, växer vanlig kärleksört flerstädes i karstsprickor tillsammans med bland annat gulkronill Hippocrepis emerus och murruta Asplenium ruta-muraria.

Under inventeringen har en del inventerare rapporterat på underartsnivå medan andra rapporterat på artnivå. Vi har utgått från att samtliga rapporter, där inget annat särskilt sägs, gäller underarten vanlig kärleksört. Enstaka uppgifter skulle kunna avse någon förvildad art, men det bör inte påverka utbredningsbilden. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.