Glansdaggkåpa förefaller inte vara lika knuten till gamla slåtterängar som en del av sina släktingar. I Sterner (1938) är den noterad i åkerrenar, trädgårdar, vägkanter och vid järnvägsdiken dvs. miljöer som är tydligt påverkade av mänskliga aktiviteter. Men den växte förr även i flera "skogsängar", rimligen igenväxande slåtterängar. Idag ses glansdaggkåpa främst i lövskogar där den växer i bryn, utmed stigar och vägar. Sällsynt är den funnen i slåtterängar och åkerrenar.

Glansdaggkåpa är den enda arten i släktet som idag är funnen i marginellt fler socknar än som anges i Sterner (1938). Möjligen är den inkommen till Öland under senare tid för att därefter expandera under 1900-talet. Glansdaggkåpa är glest spridd på Öland med en viss övervikt för den västra delen. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Glansdaggkåpa känns igen på sina mörkgröna blad som på ovansidan är skimrande av täta hår; även undersidan är silkeshårig. Blomskaft och blombägare är kala.

Gammal eller inkommen, bofast.