grusviva
Androsace septentrionalis
Mer information om arten

Grusviva har en vidsträckt världsutbredning som omfattar de tempererade delarna av hela norra hemisfären. I Sverige är den vanlig på Öland och Gotland, på fastlandet sällsynt och där bunden till kalkområden.

Grusviva växer i soliga lägen på torr och kalkrik mark. På alvaret föredrar den att växa på mosskuddar eller i tunn alvarmo som täcker kalkhällen. Den ses även i betade, sandiga torrängar med glesare växttäcke eller i den extrema miljön grusalvar. Grusviva ses även i grustäkter, sandtag, stenbrott och på mossklädda cementfundament. Sällsynt är den idag funnen som åkerogräs och på trädor. Rikard Sterner såg grusviva på flera ställen utmed dåvarande järnvägen; på några ställen håller den sig kvar än idag på den gamla och sandiga banvallen. När skogsvägar i den annars kalkfattiga Bödaskogen påförs kalkrikt grus kan växten dyka upp även där.

Grusviva är vanlig på Öland och växer på Stora Alvaret och småalvaren. Längs östra landsvägen förekommer den i många av de täkter med kalkrik sand som tagits upp i Ancylusvallen och den växer även i de små fragment med sandstäpp som ses längs östra Öland. Däremot är den ovanlig i östra sjömarken. I Mittlandet är fynden inskränkta till alvarlika partier och sandtag. Utmed västra stenkusten, från Högby sn och söderut till Köping, växer den i kustnära gamla stenbrott. Upphörd hävd av sandiga torrängar kan på sikt utgöra ett hot mot arten.

Sällsynt förekommer grusvivor som har blommor utan blomstängel. Själva blomflocken utgår då direkt från bladrosetten, ett fenomen som man även kan se hos släktingen majviva Primula farinosa.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Linné noterar grusviva vid några tillfällen under sin öländska resa 1741 och den 3 juni skriver han när han är på väg söderut från Borgholm. "Resan ställdes åt Kongsladugården Halltorp över alvaren, där Astragalus campestris minimus och Androsace ymnogt såges med åtskilliga stogångar." (Linnæus 1745). Förutom grusviva såg Linné fältvedel på detta hästbetade alvar och båda arterna finns på alvarmarken där än idag. Tidigt belagd Öland: A. Ahlqvist 1814 (UPS).

Utbredning

Funnen i 69 rutor = 73 %; allmän = 32 socknar (ej återfunnen Egby; nyfynd Löt).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar.

Förändring: Oförändrad ± 0 (som åkerogräs minskande).

karta