Spjutmålla växer på havsstränder, gärna på och vid uppkastade tångvallar. Den kan även växa närmare strandlinjen i bältet med rödsvingel Festuca rubra. På hävdade strandängar påträffas spjutmålla ibland i högre liggande partier som är trampade och gödslade av betesdjuren. Olika ruderatmiljöer är också relativt vanliga såsom gödselupplag, tippade högar med jord, sand eller rötslam. Sällsynt är spjutmålla funnen i åkerkanter dit den har kommit med tångtäkt eller tippat sjögrus.
Spjutmålla är vanlig längs större delen av Ölands kust och är funnen i samtliga kustrutor förutom en; Ängjärnsudden norrut, Böda sn. Stranden på sträckan består av grovblockig sten vilket inte är gynnsamt för spjutmålla. Spridda inlandslokaler finns men de utgör knappt 10 % av fynden. Spjutmålla klarar sig även i ohävdade sjömarker där den främst växer på nyligen uppkastade driftvallar.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 8 juni 1741 på stranden på Ölands södra udde. "Man såg ock Atriplex sylvestris folio hastato s. deltoide Morisonii tillika med Cotula." (Linnæus 1745). Troligen avses spjutmålla och cotula syftar på kamomillkulla Anthemis cotula men troligen är den sistnämnda en felbestämning och i stället avses baldersbrå Tripleurospermum inodorum eller kustbaldersbrå T. maritimum subsp. maritimum. Spjutmålla är även noterad på samma lokal av Göran Wahlenberg under hans öländska resa 1821. Ås: södra udden. Spjutmålla är än idag lätt att hitta nära fyren Långe Jan. Tidigt belagd S. Möckleby: F. Ahlberg 1872 (OHN).
Utbredning
Funnen i 82 rutor = 86 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allmän = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0