Strandkämpar växer på saltpåverkad mark som tidvis är fuktig. Arten gynnas av bete som håller stränderna öppna. Den växer nära havet på hårdbetade strandängar som har blottor i växttäcket, ibland i kanten av skonor. På 1800-talet noterades den även på lokaler en bit från havet som åkerdiken och lertag men inga liknande lokaler är kända på dagens Öland.

Utbredningen i Sterner (1938) visar en tydlig övervikt för västra kusten. Numera betas allt färre strandängar på västra Öland varför arten gått tillbaka. Strandkämpar finns fortfarande kvar längst nere i söder nära fyren Långe Jan, Ås sn. Där betas strandängarna främst av får, nöt och under några höstveckor även av stora flockar med rastande vitkindade gäss. Växten finns kvar på ytterligare några betade lokaler längs västra kusten medan den försvunnit från andra. Längst uppe i norr i Grankullaviken växte förr strandkämpar längs hela denna kuststräcka. Idag finns strandkämpar kvar på den välbetade östra sidan av viken. På västra sidan har betet nyligen återupptagits och kanske kan växten på sikt hitta tillbaka dit? Nytillkommet är att strandkämpar hittats på östra kusten vid Södviken (Persnäs och Föra sn), söder om Kårehamn (Löt sn) samt norr om Segerstads fyr. Sammanfattningsvis några minus och lite plus. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Från Öland är endast subsp. coronopus känd.

Gammal, bofast.