Mörk snårstarr växer ljusöppet–lätt beskuggat på varma och torra platser med kalkpåverkad, gärna stenig mark. Den förekommer främst i östra Sverige, norrut till Uppland med ströförekomster i Norrland, främst i Medelpad.

På Öland växer mörk snårstarr i skogsbryn, gläntor i glesa skogar, torrängar men också i kulturpåverkad mark såsom längs skogsvägar och åkerrenar som gränsar mot skogsdungar; några lokaler är måttligt betade.

Mörk snårstarr är glest spridd på Öland, något vanligare på den sydvästra delen medan den saknas helt på sydöstra Öland. Eftersom den tidigare inte urskildes från snårstarr C. pairae är det svårt att dra några slutsatser om den ökat eller minskat. Men de växtmiljöer där den påträffats under inventeringen riskerar att förändras genom igenväxning och eutrofiering varför en viss minskning kan befaras. I redovisningen har endast lokaler med belägg eller som kunnat verifierats på annat sätt tagits med.

Mörk snårstarr urskildes först av Hylander (1966), då som underarten C. pairaei subsp. borealis. Mörk snårstarr kan lätt skiljas från piggstarr C. spicata (se denna art). Att sedan skilja mörk snårstarr från snårstarr C. pairae är knepigare. Mörk snårstarr är i allt kraftigare, bladen 3–4 mm breda, fruktgömmet är minst 4 mm (4,2–4,6 mm), längre än det mörkt rödbruna axfjället och försett med en tydlig kantlist. Snårstarr är spädare och med smalare blad 2–(3) mm. Fruktgömmet är < 3,6 mm med en mycket smal kantlist; axfjället är blekbrunt med grön mittnerv och täcker fruktgömmet.

Gammal, bofast.