Knytling växer på blottad, sandig och periodvis fuktig mark som snabbt torkar upp. Den är vanlig på alvaret där den växer i tunn alvarmo som täcker kalkstenshällen, upptorkande vätar, på uppfrysningsmark tillsammans ölandssolvända Helianthemum oelandicum och i glesbevuxna, betade torrängar. Ofta hittas den längs trampade fästigar eller i traktorspår. Knytling är också vanlig i ruderatmiljöer såsom sandtag, stenbrott, jordhögar och grävda bevattningsdammar. Den växer i gårdsmiljöer, vägkanter, gräsmattor och på grusplaner. Som åkerogräs är den idag mindre vanlig.

Knytling är spridd över större delen av Öland. Den är vanlig på Stora Alvaret liksom längs den västra kusten, speciellt från Borgholm och norrut. Inom Mittlandet är det något glesare med fynden, där växer den främst i skräpmarker.

Knytling varierar en hel del i hårigheten. Bladen är ofta cilierade men sällan håriga på själva bladytan. Blommorna kan vara kala eller håriga. Hårigheten av själva hypanthium (underbägaren), har visat sig ha en geografisk fördelning i Norden där håriga plantor främst finns i Danmark samt sydvästra Sverige (Skåne, Blekinge, Halland och södra Bohuslän) medan övriga Sverige (inklusive Öland) och Finland har plantor med kalt hypanthium (Jonsell 2001). Detta kan avspegla en olikhet i invandringshistoria. Från inventeringen har kala och håriga plantor noterats men det framgår inte vilken del av växten som granskats.

Gammal, bofast.