Spetsbjörnbär är den näst vanligaste björnbärsarten på Öland, men verkar undvika den mest kalkrika marken, till skillnad mot det ännu vanligare hasselbjörnbäret R. wahlbergii. Kontrasten mot kusten i södra Småland och Blekinge är tydlig; där finns båda arterna överallt och spetsbjörnbär är nog allra vanligast. Sedan Wendt (2005) redovisade kunskapsläget har arten hittats i flera nya socknar. Tilltagande förbuskning av landskapet kan ha gynnat spetsbjörnbär.

Spetsbjörnbär har långspetsade och grovt tandade blad, samt vita blommor i relativt små blomställningar med uteslutande tretaliga blad överst. Känseln är en hjälp vid artbestämningen. Bladundersidornas glesa behåring gör att bladen känns tunna och något sträva när man gnuggar dem mellan fingrarna.

Gammal, bofast.