Knäckepil är troligen ursprunglig endast runt Svarta havet. Den har inkommit sent via odling till vårt land, först under mitten av 1800-talet och kräver ganska näringsrika växtplatser. Tidigare har den sammanblandats med grönpil S. × fragilis som är hybriden mellan knäckepil och vitpil S. alba. Det går därför inte att dra några slutsatser om äldre fynd utan granskade belägg. Linné beskrev 1753 "knäckepil" från ett träd vid Fyrisån i Uppsala men belägget visade sig vara grönpil; därav följer att knäckepil fick det nya artepitetet euxina medan hybriden grönpil blev S. × fragilis. Spridningen sker främst genom att avbrutna kvistar slår rot. Knäckepil är dåligt vinterhärdig i Norden och under senare år har i stället odlingsformen ’Bullata’ introducerats. Den har bättre härdighet, är ofta lågvuxen och med klotformad krona.

Troligen är knäckepil mycket ovanlig på Öland och inte fullt naturaliserad. Nedan tecknas de få fynden med godkända belägg som registrerats under inventeringen. Äldre fynd med godkända belägg saknas från Öland.

Knäckepil har kvistar som är mycket lätta att bryta av. På vintern kontrasterar de mörka, nästan svarta, knopparna mot de gula kvistarna. Hängefjällen är försedda med långa, raka hår längs hela kanten; denna karaktär går igen hos hybrider med knäckepil. Bladen är gröna och kala på ovansidan, undersidan blekgrön och ofta överdragen med en vaxhinna.

Kulturflykting, tillfällig.