röda vinbär (aggregat)
Ribes rubrum agg.
Mer information om arten

Röda vinbär utgör ett samlingsbegrepp av flera närstående taxa. Eftersom de endast är möjliga att skilja under den korta blomningstiden nödgas vi behandla dem kollektivt. Röda vinbär anses ursprungliga i Sverige men många av dagens förekomster är säkert spridda från odling. Att skilja ursprungliga förekomster från förvildade är oftast omöjligt.

Röda vinbär växer främst i skogsmiljöer som tallplanteringar, alsumpskogar, löv- och blandskogar samt hässlen. Den påträffas även i vägrenar, längs åkerkanter, på ruderatmarker och kvarstående på ödetomter. Sällsynt är röda vinbär funna i tokfuktäng och röjda enbuskage.

Röda vinbär växer främst nära de större tätorterna och utbredningskartan speglar delvis hur flitiga inventerarna har varit. En del av fynden kan möjligen representera ursprungliga förekomster (se nedan).

Röda vinbär representeras i Sverige av trädgårdsvinbär R. rubrum och skogsvinbär R. spicatum. De skiljs åt på att trädgårdsvinbär har fatlika blommor med ståndarknappar som inte är sammanstötande; diskring finns (syns bäst om man snittar en blomma). Skogsvinbär har i stället skålformade blommor där ståndarknapparna stöter ihop på insidan; diskring mellan ståndare och pistill saknas. Skogsvinbär kan delas in i underarterna vanliga skogsvinbär subsp. spicatum (bladundersidor starkt håriga, klase med många blommor) och lappvinbär subsp. lapponicum (bladundersidor nästan kala, klase fåblommig). Lappvinbär är som namnet antyder mer nordlig. Dessutom finns slottsvinbär R. × houghtonianum, hybriden mellan skogsvinbär och trädgårdsvinbär, som är intermediär i sina blomkaraktärer. Slutligen survinbär R. × pallidum som är hybriden mellan alpvinbär R. petraeum och skogsvinbär. Den skiljs från skogsvinbär på att foderbladen är cilierade och att bladets mittflik är utdragen (Ekholm m.fl. 1991). På Öland utgörs majoriteten av fynden som är bestämda till art av trädgårdsvinbär med ca 30 godkända fynd med belägg. Av skogsvinbär finns 9 godkända fynd med belägg. I de fall där underart angetts är det subsp. spicatum. Av slottsvinbär finns två misstänkta fynd men inget godkänt belägg medan survinbär har tre fynd med belägg.

Gammal och kulturflykting, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "i häckar sällsynt". Tidigt belagd Mörbylånga: G. Ekström 1907 (OHN).

Utbredning

Funnen i 49 rutor = 52 %; allmän = 31 socknar (Egby och Glömminge 0).
I Sterner (1938) uppges R. vulgare (idag trädgårdsvinbär R. rubrum) tämligen sällsynt = 12 socknar "ofta odlad och förvildad i renar, häckar, stenrösen och tallplanteringar" samt R. rubrum subsp. silvestre (idag närmast skogsvinbär R. spicatum) sällsynt = 5 socknar "möjligen ursprunglig flerstädes på ön i lundar och skogsdungar"; Sterner 1986 R. vulgare coll. (idag R. rubrum agg.)"rätt allmänt naturaliserad"

Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ± 0

Lokaler

Möjligen ursprungliga lokaler för skogsvinbär:
Böda: Böda hamn väster om, alsumpskog 634691 157617 UBA & TGn 2017 (OHN). Alböke: Grönslunda söder om, lövdunge 631960 156120 UBA m.fl. 2013 (OHN). Algutsrum: Porskärr, källflöde i lövskog 628458 154349 CrA & JOP 2015 (OHN).

Fynd av survinbär:
Böda: Böda prästgård NR, alsumpskog 634690 157619 UBA m.fl. 2010 (OHN). Högby: Viksjö 500 ONO, dikeskant 633925 157140 GW & VW 2011 (OHN) conf. UBA. Hulterstad: Skärlöv, fuktäng 625357 154603 CrA 2008 (S) conf. ThK 2018.

karta