Lunddraba har en intressant utbredning och växer främst i de södra och sydvästra delarna av Europa. I Norden är den knuten till kusttrakterna i södra delarna av Östersjöområdet; Blekinge–Uppland, vidare till Åland samt öarna Öland, Gotland, Ösel och Dagö.

Lunddraba växer på grusig–sandig och kalkrik mark som tidigt värms upp av vårsolen. De flesta lokalerna är hävdade genom bete eller slåtter. Trots det svenska namnet är den alls ingen skogsart utan växer oftast i betade torrängar, gärna längs fästigar eller där röjningar skett och marken ligger öppen och sårad. Andra vanliga miljöer är av ruderatkaraktär såsom jordtippar, grushögar, gamla sandtag och stenbrott. Även grusiga vägrenar och sandiga åkerkanter kan hysa växten. Ibland växer lunddraba i betade hässlen, på grusalvar, sandstränder, skiffergrusvallar och gamla myrstackar.

Lunddraba är vanlig över större delen av Öland. Endast på de skarpaste partierna av Stora Alvaret saknas den. Arten förefaller ha klarat sig väl sedan Sterner (1938), detta eftersom den har förmåga att utnyttja många starkt kulturpåverkade miljöer i dagens landskap.

Gammal, bofast.