Vintergäck är ursprunglig i Italien och norra Balkan. Den växer på frisk, kalk- och näringsrik mark. Vintergäck är vanlig i odling och har lätt för att sprida sig ut i glesare gräsmarker och vägkanter; den kan också hittas i ruderatmiljöer (jordhögar, trädgårdstippar och stenbrott). De flesta förekomster ligger i snårmarker nära bosättningar men den har även noterats i lundar, tallskogar, friskare betesmarker och åkerrenar långt från bebyggelse. Vintergäck är ibland kvarstående på ödetomter.
Vintergäck är idag spridd över en stor del av Öland, framför allt i byarna längs östra och västra landsvägen. Några rika lokaler finns på Öland som öster om Vickleby kyrka där vintergäck spridit sig ut i en hästbeteshage och bildar sammanhängande gula mattor precis när snön har smält. Vid Mellstabylund, Gräsgård sn, sätter vintergäck sin prägel på den lilla lövskogsresten. På Stora Alvaret är det normalt alltför torrt för växten. I Mittlandet finns däremot många lämpliga miljöer för vintergäck. Expansionen har varit påtaglig under de senaste decennierna och den kan förväntas fortsätta.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Torslunda: kyrkan 500 m norrut 627936 154368 ToK 1984. Tidigt belagd Mörbylånga: Mörbylånga, vägkant Calle Ljungberg 1988 (OHN).
Utbredning
Funnen i 72 rutor = 76 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1986 "Prydnadsväxt, någon gång utkommen med trädgårdsrens men väl aldrig egentligen självspridd."
Förändring: Starkt ökande +++
