Strandfräken är hybriden mellan åkerfräken och sjöfräken och uppstår relativt lätt där stamarterna möts. Den bildar stora, livskraftiga bestånd och kan då konkurrera ut föräldrarna. 

Hybriden är först uppmärksammad i sen tid med första fynd 1994. Främst är den funnen i större kärr och våtmarker på Stora Alvaret samt i södra delen av Mittlandet. Troligen är den något förbisedd, en majoritet av lokalerna är rapporterad av några få inventerare som lärt sig att känna igen och uppmärksamma hybriden i fält. Detta kan delvis förklara den något skeva utbredningen.

Strandfräken liknar åkerfräken men känns igen på den långa, ogrenade toppen som drar uppmärksamheten till sig. Man bör då kontrollera den centrala håligheten som hos hybriden upptar ca 50 % av stjälkens diameter dvs. vidare än hos åkerfräken men smalare än hos sjöfräken. Den första grenleden är något kortare än motsvarande tandkrans (titta på de nedre sidogrenarna). Åkerfräken har en tydligt längre grenled medan den hos sjöfräken är mycket kort. Stjälken är något sträv till skillnad från sjöfräkens helt släta.

Spontant uppkommen hybrid, bofast.