Smågröe växer på betade strandängar, i kalkfuktängar och kärrmarker dvs. ofta på friska marker. Det kortväxta gräset har ett krypande växtsätt, tål viss saltpåverkan men missgynnas av utebliven hävd då det utkonkurreras av frodigare vegetation. Förr växte smågröe ofta i lövängar och än idag är det funnet i några av de få kvarvarande slåtterängarna på Öland som Egby ängar och S. Greda ängar; ytterligare några fynd anges från före detta slåttermark.

Smågröe växer främst kustnära över hela ön men är betydligt mer sparsamt i jordbruksbygder. Underarten saknas nästan helt på Stora Alvaret och i Mittlandet. När Rikard Sterner inventerade Öland växte smågröe på många lokaler i de västliga socknarna söder om Borgholm medan det idag är påfallande glest med fynden på denna sträcka, främst mellan Borgholm och söderut till Mörbylånga. Orsaken till detta är upphört bete av strandängarna längs denna del av Kalmarsund, igenväxande gamla slåtterängar sam en tilltagande eutrofiering av landskapet.

Gammal, bofast.